Ebba Bergkvist förklarar historien: Rosornas krig – släktfejden om kungakronan

Ebba Bergkvist fortsätter historieforskningen åt Globalt Perspektiv. Denna gång inleder hon en serie artiklar där hon reder ut de komplicerade omständigheterna bakom Rosornas krig. Det krig som – enligt Ebba själv – är det mest intressanta i hela historien. Njut av denna fantastiska text som tydligt visar varför monarki kanske inte är en toppenidé.

Här kommer en serie! Förhoppningsvis i flera delar. Jag kommer börja från början och hyfsat objektivt berätta vad Rosornas Krig var och vad som orsakade det. Om ni är riktigt snälla kanske jag ägnar ett helt inlägg om kopplingar till Game Of Thrones. Off we go:

Rosornas Krig kallas den konflikt och näst intill inbördeskrig som skedde mellan olika hus i England under medeltiden. I huvudsak skedde konflikten mellan huset York och huset Lancaster, där medlemmarna typ var kusiner med varandra. York representerades av en vit ros och Lancaster av en röd, vilket gett konflikten dess namn. För att förklara vad som hände och varför måste vi börja från början:

Släkthistoria och viktiga namn:

Edward III hette en kung som regerade i England mellan 1327-1377. Han fick fem söner: Edvard, “svarte prinsen”, Lionel av Clarence, John av Gaunt, Edmund av York och Thomas av Woodstock, hertig av Gloucester. Detta blir alldeles för krångligt att förklara utan att dela upp det efter hus, så vi börjar med Huset York:

Lionel av Clarence fick ett barnbarnsbarn som hette Anne Mortimer. Vi vet nästan ingenting om hennes liv trots att det var via henne som York-sidan gjorde anspråk på kungatronen. I vilket fall som helst gifte hon sig med Richard, earl av Cambridge, son till hennes farmorsfarbror Edmund av York. Det låter ju konstigt att någon ska gifta sig med sin farmors kusin, men det skilde faktiskt “bara” 15 år mellan Anne och Richard. Tillsammans fick de sonen Richard av York. Richard gifte sig med Cecily Neville och skapade därmed en allians med ett av englands mäktigaste hus. Släkten Neville var nämligen ingifta i nästan varenda familj av betydelse i England och beyond. Hade du dem på din sida hade du basically vunnit (trodde York i alla fall).

Huset Lancaster var ättlingar till John av Gaunt och Thomas av Woodstock. John gifte sig med Blanche av Lancaster och deras son fick ta över kungatronen som Henry IV. Henrys bror Edmund blev hertig av Somerset. I början var det alltså Lancastersidan dom besatt kungatronen. Det var ju egentligen ättlingar till Edward III:es äldste son, Edward, den “svarte prinsen”, som skulle bli kungar, och om inte det höll skulle söner till den näst äldsta sonen Linel av Clarence bli kungar. Men lol. Edward, den svarte prinsen alltså, själv blev aldrig kung (hans far misstyckte tydligen när han gifte sig med sin mycket fagra kusin Joan av Kent så kronprinsen skickades iväg till Frankrike där han levde lyckligt – eller inte.) men däremot tilldelades hans son titeln, kallad Richard II. Den här snubben blev barnlös genom två äktenskap och efter 22 år på tronen avsattes han av sin kusin Henry “Bolingbroke”, som konung kallad Henry IV. Alltså han som nämndes ovan. Så slutade alltså svarte prinsens ätt och där påbörjades Lancaster-regimen.  

d7e9e3a3e596818e8525b7822bea0f98

yor_tree

Rosornas Krig börjar

Okej så vi skippar att berätta historien om Henry IV då han dog år 1413 efter 14 år som konung. Hans son däremot, där har vi en reko kille. Henry V tog över kronan efter sin far som 26-åring och fortsatte kriget i frankrike, bland annat ledde han slaget vid Azincourt, ett slag som jag tänkte skriva om senare. Henry V gifte sig år 1420 med Katarina av Valois, från det franska kungahuset, och fick en söt liten gosse: Henry VI. Henry VI tog över konungakronan år 1422 och fick behålla tronen i ungefär 40 år (det var alltså under hans regeringstid som Jeanne D’Arc gjorde sin grej). Henry led av psykisk ohälsa och han tros ha varit deprimerad i långa perioder och då närmast apatisk. Han gifte sig år 1445 med Margaret av Anjou, en fransk brud som visade sig vara som smord för en regentposition. Margaret hade blivit inslängd i engelska kungahuset som femtonåring och det var väl inte det bästa stället att växa upp på. Här har vi riktiga game of thrones liksom. Men då Henry var djupt frånvarande i månadslånga perioder visade Margaret stor kompetens i form av starkt ledarskap och styre. Men kronans popularitet sjönk på grund av lite kriser i frågan lag och ordning, korruption, utdelning av mark till kungens favoriter (som inte stämde överens med hela folkets favoriter), kronans svaga finanser och förlusten av lite territorier i Frankrike. År 1447 ledde en snubbe vid namn Jack Cade ett folkligt uppror mot en av drottningens närmaste, hertingen av Suffolk vid namn William de la Pole, vilket resulterade i en påtvingad landsförvisning av hertingen. Här händer någonting mystiskt dock, för påväg över Engelska kanalen sägs hertingens skepp ha blivit kapat av “pirater” och en död William de la Pole flöt senare iland i Dover. Detta har lett till spekulationer om att det i själva verket var Richard av York som mördade de la Pole, och oavsett om det var så eller inte skapade händelsen ännu mer osämja mellan släktena.

1453 startade Percy-Nevillefejden som skedde i direkt relation till Rosornas Krig. Släkten Percys urspung sträcker sig tillbaka till Vilhelm Erövrarens dagar då de invandrade från Frankrike till England. Under 1400-talet var de en av de mest inflytelserika släkterna som dessutom besatt titeln “Earl of Northumberland” som är en delprovins i norra england, inklusive staden York. Släkten Percy stod på Lancastersidan mot Richard Neville, earl av Salisbury. Richard Neville blev tilldelad titeln “Warden of the west march” (vilket betyder typ att en skyddar västra gränsen mot skottarna. Rejderna mellan engelsmännen och skottarna går att likna med det vi kallar “rysshärjningar” i Sverige.) år 1420 och på 1440-talet kunde han klappa sig själv på axeln då hans barn var ingifta i princip alla familjer av betydelse i norra england. Faktiskt var till och med dåvarande överhuvudet för Percy-släkten Henry, earl av Northumbria, gift med en Neville. Han tros ha varit ett svin allmänt, speciellt mot sin fru.

I alla fall var dessa släkter skitsura på varandra vilket till stor del går att skylla på kronan som tilldelade fel titlar till fel personer. Typ någons äldsta son fick en titel som i decennier tillhört den andra familjens äldsta son osv. Och ett år innan första slaget i rosornas krig ledde Henry Percys son Thomas, lord av Egremont, ett överfall på Richard Nevilles son Thomas bröllopsfölje. Thomas Neville skulle alltså gifta sig med Maud Stanhope, soon to be Lady Cromwell, och då få tillgång till marker som tidigare tillhört släkten Percy. Egremont tyckte detta var fördjävligt och anföll alltså hela bröllopsföljet men pga lite missberäkningar i antal soldater samt lite kalla fötter från båda sidor resulterade slaget mest i att bröllopsföljet lyckades ta sig i säkerhet. Men Egremont gick in för att döda att de Nevilles som var där, vilket alla mycket väl visste om. Här gick Richard Neville, earl av Salisbury, in i en allians med Richard av York, där överenskommelsen löd att York skulle hjälpa Salisbury att bekämpa sin ärkefiende Percy medans Salisbury skulle hjälpa York att bekämpa sin ärkefiende Edmund Beaufort, herting av Somerset. Ett år senare möttes de i St. Albans, första slaget i rosornas krig och en historia som kommer i nästa del.

OBS! För ert eget bästa får ni absolut inte använda mig som källhänvisning om ni någonsin skriver en uppsats om detta.

 


Ebba Bergkvist

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *