Ensamkommande är inte ensamma

För ungefär en vecka sedan var det demonstration på Sergels torg. Det var kallt ute och mitt kaffe värmde mina händer. “Stop deportations” stod det på en av de många banderollerna som svajade i vinden. Några Globala-elever skymtades i publiken. Vi hjälpte ett par ungdomar att skära hål i sin banderoll för att vinden skulle blåsa igenom. En liknande demonstration hölls får ungefär ett halvår sedan. Då regnade det men ändå var hela torget fullt. Den gången var jag väldigt emotionell, jag hade just börjat hjälpa till med läxor som volontär för en grupp afghanska ungdomar. Helt plötsligt var demonstrationen inte bara ett sätt att visa sin politiska åsikt. Plötsligt handlade demonstrationen om människor som jag kände, som hotades av utvisning. Men den demonstrationen gjorde ingen skillnad, istället blev det värre. Så när jag nu stod med mitt kaffe i handen i lördags kändes det lönlöst. Jag kände att det ändå inte kommer att göra någon skillnad.

 

Men det handlar ju inte om vad jag känner. Det handlar om hur dem känner sig. Det handlar om de som hotas av utvisning.  Under demonstrationen pratade många om sina egna erfarenheter och om andra ungdomar de kände. Om depression, ångest och självmord. Om osäkerheten över att kanske inte få stanna. Jag pratade med Saadat som är spri-elev på Globala och var med på demonstrationen. Han är ensamkommande och bott här i snart två år. Han berättade hur han under den tiden har flyttats från boende till boende med några månaders mellanrum. Just nu bor han med två andra ungdomar som båda kommer från Afghanistan. Han berättar att de är stressade och mår dåligt över situationen då de själva inte kan styra över den “vi kan bara gå till demonstrationen, men det är jättebra när vi samlas” säger han och fortsätter “ vi kan hjälpa varandra och prata med varandra”. Han menar att när man samlas och visar sin ståndpunkt kan man få andra att lyssna, till exempel Migrationsverket.

 

Efter demonstrationen pratade jag  med Fatemeh som varit med och anordnat den. Fatemeh går på Globala och har bott i Sverige lite mindre än två år.  “Vi  ska visa till Migrationsverket att våra ensamkommande inte är ensamma” svarar hon på om frågan varför hon engagerat sig. Hon berättar att det är många elever på Globala som inte har uppehållstillstånd och de har ingen aning ifall de får stanna i Sverige. “Jag tänkte inte att det skulle komma så mycket folk” kommenterar hon dagens demonstration och fortsätter “men jag är jätteglad att så många kom och jag såg att några av Globalas elever var här”.

 

Under en månad har sju ensamkommande begått självmord i olika delar av Sverige, berättar Fatemeh Detta för att de känt sig ensamma och besvikna . Hon kände sig själv orolig och pratade med många lärare på Globala och berättade för dem att det finns elever också på Globala som har självmordstankar. Hon bjöd även in en person till skolan som varit ensamkommande men nu bott i Sverige i femton år. Han  hade ett möte med många av de ensamkommande och berättade om sitt liv. Fatemeh avslutar intervjun med att säga “Jag är jätteglad att bo i Sverige, människor bryr sig om varandra, och det är en jättestor ära att bo här”.

 

Dessa ord får mig att tänka. Jag vill också vara jätteglad över att bo i Sverige, men jag kan inte göra detta så länge landet deporterar människor. Deporterar mina skolkamrater. Den där lönlösheten som jag kände i början av demonstrationen, den kan jag inte ha inser jag nu. För om jag har den inställningen kommer inget att förändras. Alla de jag pratat med som hotas av utvisning tror att det går att ändra på situationen och därför måste även jag tro på det. För vi måste bli ett land där alla kan känna sig trygga. Ett land som alla kan känna sig stolta över. Ett land där vi hjälper varandra.

/A-J Turtiainen

Ps. om du vill hjälpa till och engagera dig finns massor man kan göra, som att gå och anordna demonstrationer, gå på kompisgruppens möten, läxhjälp, att gå på språk cafer, olika föreningar som organisera massor av roliga aktiviteter och andra saker som går att hitta med en googling.

 

One comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *